Händer mer än vad det verkar som...

Det har varit lugnt på paddelfronten för min del de senaste veckorna och således även lugnt på bloggen. På andra fronter har det däremot inte varit så lugnt, snarare har det gått i ett. Jag har bland annat sprungit ett halvmaraton, jobbat betydligt mer än vanligt, tränat en hel del annat än just paddling och nu i helgen besökte jag och min K2-partner Karin, Nyköping för att prata om alla år som kanotister i allmänhet och om åren på Kanotgymnasiet i synnerhet.

Halvmaraton ja, det var roligt! Och jobbigt. Trots mycket löpning det sista har jag dålig koll på min kapacitet, särskilt på längre sträckor. Jag ville springa under 1.45 och gärna under 1.40. Det lyckades jag med då jag pressade mina trötta ben över mållinjen på tiden 1.39. Men då blev jag också pressad hela vägen av min trogna löparkompis Marika, annars hade det nog blivit svårt! Vi skulle ju inte tävla mot varandra men att inte tävla är ingen av oss särskilt bra på så det slutade med att vi gick i mål på samma tid. En bra genomkörare som gav mersmak! Helgen efter var vi ute på ytterligare en tvåmilsrunda, men då satte mina vader stopp och de har sedan dess strejkat ganska ordentligt. Varför tror man alltid att man klarar mer än vad kroppen är tränad för?!

Appropå träning så var alltså jag och Karin i Nyköping i helgen för att föreläsa för blivande och nuvarande elever på Kanotgymnasiet. Med i publiken fanns också föräldrar, tränare och några inresta kanotister. Vi pratade om våra karriärer, all träning vi har lagt ner, om vår utveckling och om hur Kanotgymnasiet varit en del av den. Det var roligt att träffa Karin, nostalgiskt att komma tillbaka till min gamla gymnasieskola och inspirerande att prata med och inför andra kanotintresserade.

Föreläsning på Tessinskolan i salen där jag hade musiklektioner när det begav sig...