Vilken vecka!

Å herregud, vilken vecka det har varit!  I morgon blir min femte tävlingsdag i rad, jag känner mig helt slut men det är i positiv bemärkelse. Kroppen känns relativt fräsch men huvudet är lite lagom urblåst. Jag säger som en berömd Daniel - mina känslor är lite all over the place...

Jag har nog aldrig känt en så stor press som jag gjorde inför den här tävlingen och som jag egentligen känt ändå sedan VM förra sommaren. Pressen kom uteslutande från mig själv men det gör den inte mindre. I måndags när vi åkte hit till Polen sa jag till Karin att tänk vad skönt det skulle vara om det blir lättare än vad vi tror, tänk om vi skulle leda hela loppet och aldrig känna oss hotade. Vi drömde oss bort men kom snabbt tillbaka i verkligheten och sa att det är ingen idé att ens drömma om det för det kommer inte att hända. Jag kan fortfarande inte förstå att det faktiskt hände! 

Onsdagen kan ha varit mitt livs längsta dag, inte förrän 15.30 var det finaldags. Jag vaknade 06.15 och kunde inte somna om, var redan nervös och hade huvudvärk. Sedan gick dagen i snigelfart. Det var skönt att komma ner till tävlingsplatsen och börja förberedelserna där. När vi kom ut på vattnet för vår första uppvärmning släppte det lite och på uppvärmningen innan loppet var min nervositet nästan borta. Starten gick och ni som har sett loppet vet ju hur det gick, vi ledde från början till slut och innan 200 meters markeringen kunde vi till och med kosta på oss att slappna av och sträcka ut lite extra. Det ingick inte i planen men vi kände båda två att vi inte var hotade. Sista 200m var det skvalpigt och svårpaddlat, vår plan var att sänka frekvensen och dra långa drag genom vattnet, det gjorde vi och ingen närmade sig. Det enda jag tänkte på var att hålla balansen ända in i mål. Känslan då vi korsade mållinjen och såg närmsta konkurrent mer än en K2-längd bakom var helt otroligt skön! Resten av dagen likaså. Samtidigt som det var svårt att ta in att det faktiskt gått vägen, att vi nått vårt mål och att vi faktiskt var bäst då det verkligen gällde! 

Jag somnade sent och vaknade tidigt, vips var det dags för K1 500m i tung motvind. Jag kan säga att jag hade behövt en spinnaker för att ta mig snabbt framåt igår. Det var verkligen totalt omöjligt att ladda om och att pressa kroppen. Att jag skulle ha gått från en enormt bra form till mitt livs sämsta på 18 timmar känns inte rimligt, men huvudet verkar däremot kunna skifta snabbt! Jag försökte tagga till och för första gången på tävling ansträngde jag mig hårt för att bli nervös, men icke! 

Känslan idag var bättre och i semifinalen fick jag ändå till ett bra lopp som tog mig till morgondagens B-final på K1 200m, en B-final som på papperet är riktigt vass då den innehåller både EM- och VM-medaljörer. I morgon ska jag försöka avsluta den här speciella Polen-vistelsen med ett bra lopp. Sedan ska jag sätta mig på planet hem och göra mitt bästa för att njuuuuuuuta!