En bra dag!

Det blev en sjunde plats för mig och Karin i finalen på K2 500m. Ett mycket jämt lopp där vi bara hade 0,7 sekunder upp till fyran. Bra jobbat av oss! Men ännu bättre jobbat av dagens huvudpersoner Anders och Christian! Vilken superduo!

K2 200m, olympiskt distans och grymt hård konkurrens, då slår dom till med ett silver! Vilka grabbar alltså. Jag är ju lite partisk i frågan men ändå, ingen är värd den medaljen mer än de! Jag har lite svårt att se när Anders kör 200m, det är alltid så spännande. K2 200m är ännu värre och Anders och Christian tillsammans är värre än värst. Vi är några som kommer ihåg EM i Poznan 2005 där just dessa grabbar hade medaljen som i en liten ask när de tappar balansen helt och faller som en sten genom fältet. Detta har etsat sig fast på min näthinna och varje gång de har kört sedan dess tänker jag - bara det inte blir en Poznan 05! Men idag blev det ingen Poznan -05, dom var så grymma och bara flög fram! Så himla kul att se!

Mitt och Karins lopp då, jo det var grymt bra i 300m, rätt så bra i ytterligare 50m och riktigt risigt de sista 150, där vi tappar två placeringar. En enorm våg av mjölksyra i kombination med ett väldigt vingel i kanoten gjorde att vi inte kunde hålla i teknik och fart den sista biten in mot mål. Synd! Men vi tar med oss att vi vågade vara offensiva och att vi faktiskt låg riktigt bra till NÄSTAN ända fram. Vi pressade oss till max och laktatproven efteråt var rekordhöga för oss båda. 20,5 mmol mjölksyra känns kan jag lova! Det svåraste är att köra bra ihop när man är riktigt trött och trötta tillsammans i en K2a har vi inte varit sedan 2008. Lite vana på det så ska det nog bli ännu bättre.