Vändning

Det finns ett mönster som jag verkar följa varje gång jag åker på långläger. Vecka ett känns det ganska knackligt, vecka två känns det värre än värst, vecka tre brukar det vända.

Nu är vecka tre snart slut och jag tycker att vändningen har kommit, eller snarare, jag tror den kom i onsdags. Förra veckan kändes det som att jag slet vad jag än gjorde, i vattnet, på gymet och på land. Efter halvdagsvilan i onsdags började det kännas bättre och de senaste dagarna har det känts riktigt bra. Till och med i gymet, vilket det allt som oftast inte gör då jag paddlar mycket.

Bänkpress är min absolut sämsta övning i gymmet, med kanotmått mätt är jag rent ut sagt dålig på bänkpress och det verkar inte spela någon roll vad jag gör, jag blir inte mycket bättre. Igår lyckades jag i alla fall med en tvåa på 70kg och det får jag vara nöjd med, särskilt med tanke på hur mycket jag har paddlat det senaste.

Nu är det lördag och klockan är elva på förmiddan, vi har redan hunnit med att äta frukost, paddla, springa på stranden samt äta en andra frukost på ett mysigt café. Skönt att så mycket av dagen är kvar och extra skönt att vi dessutom ska vila resten av dagen och hela morgondagen!

Det är mycket fascinerande att se hur tidigt folk är uppe här, i morse då vi sprang runt åtta-snåret var det full fart längs stranden. Hundrastare, löpare, gångare, folk som körde yoga, surfare m.fl. Man kände sig verkligen som en i mängden. Det brukar jag inte göra hemma på en lördagsmorgon klockan åtta om jag är ute och springer...